Gryning
Ni vet den där känslan, klockan 03.30 på morgonen, när man ränner runt Jorvik med fiskespöet i högsta hugg, och märker hur brutalt ödslig ön är? Hela Jorvik ligger tomt framför dina fötter, inte en kotte är inloggad. Du stannar upp i stunden och ser ut över det spegelblanka vattnet och ser solen stiga upp över okända horisonter. Det är då man vet att man hör hemma här. Precis här.